Skrivtecknen som man använde på järnåldern kallas för runor.

Runor kallade man inte alfabete utan futhark. Det var därför att f, u, t, h, a, r och k var de första bokstäverna i runraden.

När en mäktig hövding hade dött skickade släktingarna ett bud efter en runristare som högg in en kort text på en hög, flat, sten. Allt fler lärde sig runorna.